 |
| Peruanska landslagsspelare uppmanar folk att "inte rösta på kommunismen", insinuerande att det är vänsterns kandidat Pedro Castillo. |
Valet i Peru och den ”Internationella Antikommunistiska
Frontens” portalfigurer i fotbollslandslaget
Av Dick Emanuelsson /
Tegucigalpa
”Jag röstar på demokrati.
Jag är inte kommunist”, sa Edison Flores.
”Nej till kommunismen”!
tillade hans landslagskamrat Paolo Hurtado.
Därefter försökte
landslagsspelaren Pedro Gallese att vara lite mer analytisk än sina två kortfattade
föregångare och presenterade sin ståndpunkt med orden:
– Det finns en diskurs som
försöker dela landet mellan rika och fattiga, och indirekt hänvisade han till
vänsterns presidentkandidat Pedro Castillo.
Marx´ klasslösa samhälle
Gallese verkar ha vaknat upp i det klasslösa samhället, där
de sociala klasserna inte existerar som i det kapitalistiska och till stora
delar också i det socialistiska samhället. För vad Gallese talar om är det som Karl
Marx, lite schematiskt skisserade och som Gallese med 99,9 procents säkerhet
aldrig har läst en sida ifrån.
Marx talade ju i lyriska ordalag om det kommunistiska
samhällsstadiet där vi på förmiddagen har privilegiet att få arbeta, på
eftermiddagen går vi till floden eller havet för att fiska och på kvällarna
ägnar vi oss åt filosofiska studier. Det materiella behovet är tillfredsställt
genom den nya produktionsprocessen där den kommunistiska devisen om ”Av var och
en efter förmåga, åt var och en efter behov”, är den rådande maktordningen.
Glömt sin egen bakgrund i fattigdomen
Men dessa landslagsspelare, som varje peruan beundrar när det
drar ihop sig till en match mot utlandet, är kanske mer ”duttiga omedvetna
idioter” än ideologiskt finslipade propagandaverktyg för en rasistiskt arbetarhatande
överklass.
Ty majoriteten av landslagsspelarna kommer med all sannolikhet
från den exploaterade förtryckta samhällsklassen. Men de verkar helt ha glömt
av hur det var att vakna på morgonen i öknen utanför Lima när morgondiset för
varje minut gör lakanet eller filten fuktig och bronkitisen i halsen gör sig grymt
påmind.
Eller när han eller hans syster, mor eller far måste gå ut
och göra sitt naturbehov ute på den lilla gården bakom fyra väggar gjorda av
bastväv och i en hink. Avlopp finns inte och rinnande vatten måste hämtas från
en plats i ”La Urbanización”, som bostadsområdena kallas i Peru och som för de
fattiga består av gigantiska koncentrationer av människor i hundratusentals som
en gång invandrade till Lima från landsbygden eller Anderna för den nyliberala
modellen slog sönder jordbruksproduktionen, det blev billigare att importera än
att producera själv.
 |
| Keiko Fujimori applåderade de tolv landslagsspelarna som indirekt uppmanade peruanerna att rösta på henne, mot Pedro Castillo. |
Antikommunistisk häxjakt mot Pedro Castillo
En sådan ”urbanización” är Villa Salvador, stridbar och
fattig, men där människorna med värdighet vaknar till en ny dag som det vet
innebär enorma umbäranden men där det handlar om att i första hand ge de minsta
en värdig start på dagen.
Att nu dessa svarta, sambos, mestiser och lite mer av vår
hudfärg nu tragiskt har glömt av sin klassbakgrund och anklagar
lågstadieläraren Pedro Castillo, som också har vuxit upp i de ovan beskrivna
levnadsförhållandena, för att inte vara anhängare av demokrati utan kommunism,
att försöka ”förvandla stolta nationellt suveräna Peru till ett Nytt Venezuela”,
måste bekämpas, är mottot, inte som dessa duktiga fotbollsspelare har skrivit Manualen
på utan som de lärt sig utantill, rent subjektivt, av den anstormning av
antikommunistisk häxjakt som inleddes när Pedro Castillo överraskade och
åsamkade överklassen och högern i Peru en mardröm. För de visste vilken social
och ekonomisk situation detta underbara land genomgår, en situation som gjorde
att Colombia exploderade i november 2019 och där endast gong-gongen och pandemin
räddade den statsterroristiska oligarkiska Duqueregimen från att falla.
Exemplen Torbjörn Nilsson och Chile
Visst är idrotten politisk och visst har fotbollsspelare och
andra yrkeskategorier rätt att uttrycka sig också politiskt. Och till nästan 99
procent är det protester eller personligheter från just de folkliga sociala
klasserna som vågar sticka upp. Omedelbart blir de överfallna av högerns medier
och ”sportkommentatorer” för att ”politisera idrotten”. I Sverige har vi
Torbjörn Nilsson från IFK Göteborg som många gånger har visat att han inte har
glömt sin och hans kamraters bakgrund.
I det chilenska landslaget har vi verkliga personligheter som
den emblematiske Arturo Vidal, som med sin mohikanfrisyr retade gallfeber på
Chiles fascister och nyliberale president Sebastian Piñera när han och
landslaget, i protest mot att Piñeras karabinjärer hade skjutit ut ögonen på
454 landsmän under protesterna i oktober-november 2019, uttryckte vad han och
Chiles folk ansåg om högerregimens brutaliteter. Som protest ställde det
chilenska landslaget in sin landskamp mot just ”överklassens landslag” i Peru,
en match som skulle ha spelats den 19 november i Lima.
 |
| Arturo Vidal, kanske Chiles mest populäraste fotbollsspelare och samtidigt älskad av de fattiga och det chilenska motståndet. I pressklippet ovan kritiseras han för att ha kritiserat rasismen i USA efter mordet på George Floyd med orden: "Jag är själv från folket"! |
Den chilenska kylan och hungern. . .
– Från min barndom minns jag hur min mor kämpade för oss mot
kylan och hungern, sa han till den chilenska dagstidningen La Tercera (1)
redan den 17 mars 2017.
Vidal växte upp i kommunen San Joaquin i huvudstaden Santiago
de Chile, granne med det stridbara röda bostadsområdet ”La Victoria” (Segern),
känt för sina barrikader och strider mot armén och karabinjärerna under de
stora nationella protestdagarna mot militärdiktaturen (1973-1990).
Sådana erfarenheter sätter sina spår, även för dem som fötts
efter 1990 och även efter att general Pinochets barbariska junta tvingats
överlämna makten till civila. Ty varje år den 11 september, årsdagen för
militärkuppen 1973, reser människorna och framför allt ungdomen barrikader mot
de uniformerade i dessa ”poblaciones”, motsvarigheten till de peruanska ”urbanizaciones”,
ett sätt att ”markera terräng” mot terrorns representanter. De karabinjära
styrkorna har ju under högerregimen Piñeras mandatperiod visat att deras ”Manual”
i praktiken är densamma som under militärdiktaturen; ”skjut, om de vågar
protestera och konfrontera ordningsmakten”!
Brickor i den ”Internationella Fronten mot
Kommunismen”
Och det är det som de peruanska landslagsspelarna borde ta en
funderare på. I stället för att låta sig vara en bricka eller verktyg i
händerna på Mario Vargas Llosas ”Internationella Front mot Kommunismen”. Och
vem är denne man som inte ens lever i Peru utan i Madrids fashionabla
överklasskvarter sedan decennier, som är medborgare i den gamla kolonialstaten sedan
1993?
Vargas Llosa är knappast ett exempel på en peruansk patriot
som värnar demokratin utan i stället också är ett verktyg för stater som USA
och Spanien, som via sina transnationella gruv- och energibolag utplundrar
länder som Peru, Ecuador och Colombia på sina råvaror och sötvatten.
Att Keiko Fujimori med tillfredsställelse har åsett
spektaklet med Perus´ landslagsspelare och spelat på ”nationalkänslan” och än
mer på fotbollens förtrollande påverkan på ”vanligt folk”, fick vi bekräftelse
på under den andra valomgången då hon konsekvent använde den vit-röda landslagströjan
som en politisk symbol för att locka väljare. (2)
Men
inte alla sväljer eller köper billiga trix från en rävaktig populist, som
dessutom har sin andra ”nationella själ” i Japan, även om hon förnekar att hon
har dubbelt medborgarskap som Vargas Llosa. Däremot har hon en japanska farfar&farmor,
Naoichi Fujimori och Mutsue Fujimori och. . .
en make som är USA-medborgare!
Till
Japan flydde fadern i november 2000 när han avslöjades för sin gigantiska
korruption och skulle gripas. Han flög till Chile 2005 i den naiva tron att han
skulle kunna ställa upp i presidentvalet i Peru igen men greps och deporterades
till Peru 2007 där han dömdes till 25 års fängelse.
Och
Keiko är fadern förkroppsligad och har lovat att benåda honom från det 25-åriga
fängelsestraffet om hon blir president.
Men
under de senaste dagarna har det därför skapats en kampanj med parollen ”Fläcka
inte ned landslagsskjortan”! Inte alla sväljer eller köper det national chauvinistiska
(1)
Arturo Vidal: "De mi infancia recuerdo cómo luchó mi madre; el frío, el
hambre"
https://www.latercera.com/noticia/arturo-vidal-infancia-recuerdo-lucho-madre-frio-hambre/
(2) ¿Qué es “Ponte la Camiseta”, la
campaña política que incluye a los futbolistas de la selección peruana? Esto es
lo que se sabe
