 |
| Rätten att själv bestämma om reproduktionen sattes på undantag 1995-2001 av Fujimoridiktaturen i Peru. Hundratusentals m'nniskor, framför allt kvinnor, men även män i de fattiga och av staten bortlömda andindska regionerna föll offer. "Familjeplaneringsprogrammet" stöddes finansiellt av CIA:s civila fasad, USAID. |
Så tvångssteriliserades Fujimoris offer
Mellan 1995-2001
tvångssteriliserades i Peru omkring 370.000 personer, bland dem 25.000 män. I
slutet av januari i år har en nationell registrering av dessa offer för den
förre presidenten Alberto Fujimoris familjeplaneringskampanj inletts. Latinamerikareporterna
Dick & Miriam Emanuelsson besökte Cusco i Perus Andernas och talade med tre
av dessa offer.
Reportaje sobre la esterilización forzada de los 370 000 peruanos en el Perú 1995-2001
Reportaje sobre la esterilización forzada de los 370 000 peruanos en el Perú 1995-2001
1. La esterilización de Fujimori en el Perú: Teodora fue amarrada en la cama y esterilizada
DailyMotion: https://dai.ly/x8w5l10
Vimeo: https://vimeo.com/930402452
2. Perú: Álvaro Mario Champin fue uno de 25 000 hombres que fueron víctimas de la esterilización forzada
DailyMotion: https://dai.ly/x8w9c5y
Vimeo: https://vimeo.com/931892892
3. Demetria Molina Huilca relata de su sufrimiento, en la sociedad y su relación con su pareja
DailyMotion: https://dai.ly/k7nvbVQpwC3YoTAqFn8
Vimeo: https://vimeo.com/930402452
4. La Asociación que organiza y respalda a las Mujeres Afectadas de las Esterilizaciones Forzadas, AMAEF
Vimeo: https://vimeo.com/930382708
DailyMotion: https://dai.ly/k5KeyB4fovK3p6Ap1GI
5. El abogado que dirige el registro de las víctimas de la esterilización Fujimorista en Cusco
DailyMotion: https://dai.ly/k5ZKDAyxUcHJlXAp1GM
Vimeo: https://vimeo.com/930006689
De
tre offren har alla en sak gemensamt; den outgrundliga sorgen
och tristessen i sina ögon. Deras vittnesmål har också en sak gemensamt; de
blev offer för den brutala tvångssterilisering som pågick mellan 1995-2001 i
Peru på order av regeringen Alberto Fujimori.
Teodora Guzman Velazquez, 47, kommer från den
undersköna regionen Mollipata högt upp i Anderna. HennEs by är belägen tre
timmar med buss från staden Cusco, i det som var Inkaimperiets centrum. Vi frågar henne om upprinnelsen till att hon blev tvångssteriliseras och hon
börjar tala på indianspråket quechua, omöjligt att förstå.
 |
| Regionen Mollipata i Anderna. |
Det är det andra gemensamma för offren; mycket få
talar spanska. De var helt oförstående inför läkarna eller sjuksköterskorna där
knappast någon talade quechua. Inför ett så drastiskt beslut som sterilisering,
hur kan två personer som inte talar samma språk göra sig förstådda?
Om vi dessutom vet att offren kom från extremt
fattiga förhållanden medan läkarna i allmänhet kommer från en burgen social
klass i Peru, begriper vi att det var två helt vitt skilda världar som
konfronterades de sex åren då 346.219 kvinnor och 24.535 män
tvångssteriliserades.
 |
| Teodora Guzman Velazquez. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Vi ber Demetria Molina Huilca att översätta. Hon har
kämpat sedan 2001 för rättvisa och är aktiv i offrens organisation AMAEF,
Föreningen för Kvinnor Drabbade av Tvångssteriliseringen. Och Teodora börjar sin
berättelse:
– En ambulans hämtade mig i Mollipata den 20 april
1999 och vi anlände till kliniken. Där band de mig i fötterna och jag ville fly
men de band mig vid sängen. De injicerade bedövningen och jag minns ingenting
av operationen. Jag vaknade i min systers hem och nyopererad tvingades jag gå
till fots till min hemby.
Varför bestämdes
att du skulle steriliseras? Har du många barn?
– Jag har tre barn.
Tre barn är inte
mycket?
– Nej, men regeringen hade fattat beslutet.
Fick
steriliseringen några konsekvenser i förhållandet till din man?
– Han befann sig på vår jordlott när ambulansen kom
och hämtade mig. Inte heller han undertecknade en fullmakt för steriliseringen.
Min man säger; ”Du tog beslutet, nu är det upp till dig att stå för
konsekvenserna. Efter 21 år tillsammans vill han nu skiljas och anklagar mig
för att springa efter andra män. Jag känner mig deprimerad och har sökt
läkarvård för mina inre skador.
Vet du namnet på
läkaren?
– Nej, jag vaknade ju upp i hemmet hos min syster.
Männen och skamskulden
 |
| Alvaro Mario Champin, 49, är en av de 24.535 män som tvångssteriliserades. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
”Familjeplaneringsprogrammet” drabbade även män. I
Latinamerika innebär en tvångssterilisering ett ännu större ”straff” för en man
än för en kvinna på grund av det sociala trycket. I länet Cusco har bara nio
män registrerat sig vilket visar att männen känner skam att gå till en statlig
myndighet och göra sin anmälan.
Men bonden Alvaro Mario Champin, 49, är en av de 24.535 män
som tvångssteriliserades 1995-2001. Han kommer från regionen Huancarani som är
belägen i Anderna på nära 4000 meters höjd över havet.
– De ställde mig inför ultimatumet 1997. Då var jag
bara 30 år. Jag gick till kliniken för att registrera mitt femte barn som då
hade fötts och de sa, att för att registrera mitt barn i
folkbokföringsregistret (som ger personen sina medborgerliga rättigheter,
annars är hon/han i praktiken `fredlös´) måste jag sterilisera mig. Jag vägrade
och då sa de att de inte skulle utfärda personbeviset för min son. Det var en
ren utpressning och jag gjorde det för min son.
Vilja följder
har det fått för dig?
– Min fru och jag separerade 2001. För min fru ville
ha två barn till. Jag inledde ett nytt förhållande med en kvinna som också
övergav mig eftersom jag inte kunde ge henne de barn hon önskade.
Vår översättare Demetria flikar in och säger
att männen drar sig för att registrera sig och berätta om hur och varför de
utsattes för steriliseringarna. Det krävs mod, säger hon och nickar
uppmuntrande till Alvaro.
– Jag kräver rättvisa och att sanningen bakom detta
brott kommer fram i alla aspekter, inklusive för oss män. För om det inte hade
varit för ”El Chino”, Fujimori, hade jag fortfarande levt med min fru.
Extrem fattigdom och två säckar majs
 |
| Demetria Molina Huilca. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON. |
Demetria Molina Huilca är kassör i AMAEF. Hon kommer från regionen Huaro som ligger på
3200 meters höjd över havet i Anderna. Hon är ett klassiskt fall på hur
myndigheterna under Fujimori utövade press på mannen att ge en fullmakt för att
sterilisera sin fru, i händelse av att kvinnan vägrade att gå med på
steriliseringen. ”Moroten” hette pengar och bland de extremt fattiga i de
andinska regionerna innebar det att familjerna kunde köpa in ett par säckar med
majs. Eller brännvin till mannen.
Det är fallet med Demetria.
– Flera gånger dök det upp sjuksköterskor i mitt
hem, både i gryningen som sent på kvällen, vilket är obehagligt. I början
krävde de att både min och jag skulle steriliseras. Min man vägrade. Men de
övertalade oss och sa att Fujimori betalade 1000 soles (i dagens penningvärde cirka
285 dollar) om jag gick med på steriliseringen. Jag tänkte att det kunde vara
bra för vår ekonomi, för vi var extremt fattiga och att jag skulle kunna
fortsätta att arbeta med min man i vårt jordbruk. Men det var min man som skrev
på pappret för att jag skulle steriliseras.
 |
| Rätten till barn. . . . FOTO: MIRIAM MENUELSSON. |
Den
22 september 1997 steriliserades Demetria på en enkel
hälsovårdsklinik i staden Anta, 40 minuter från Cusco.
– Det var fruktansvärt att se raden av kvinnor,
fastbundna vid sängarna och andra, opererade, som låg på golvet som jag trodde
var döda men som var avsvimmade. Sjuksköterskorna beordrade mig att klä av mig
men jag sa; ´ska ni döda mig också, NEJ!´, sa jag. Men de lät mig inte gå.
Demetria hade ätit frukost på morgonen innan hon
kördes till kliniken och därför hade bedövningssprutan inte en omedelbar
effekt. Läkaren sa; ´räkna till 20´, och först då somnade jag in. När jag
vaknade hade jag fruktansvärt ont. De bar ut mig till ambulansen som körde mig
till där vägen tar slut. Därefter fick jag promenera själv i nära en timma, nyopererad,
innan jag kom till mitt hus för det fanns ingen farbar väg, bara en stig.
 |
| "Mot sin vilja". |
I
likhet med nästan alla offer, kvinnor som män, misstror
livskamraten sin partner. Demetria berättar att grälen har varit konstanta
sedan 1997.
– Eftersom vi inte längre har några mindre barn så
säger han att jag har en annan man. Men jag svarar att ´det var du som skrev på
fullmakten och nu kastar du det i mitt ansikte. Hur ska jag kunna leva så här´!
Vi är på ett hår från att skilja oss, säger hon med tårar i de mörka indianska
ögonen fulla av sorg. Hade vi känt till våra rättigheter hade inte detta hänt.
Men på landsbygden är det få som talar spanska, bara quechua. Jag tror att
Fujimori betalade sjuksköterskorna för att hitta kvinnor som de kunde
sterilisera.
Offren organiserar sig
 |
| Hilaria Supa |
– Från början, 2001, var vi bara tolv kvinnor som
bildade AMAEF. Vi reste till Lima, en resa på närmare 30 timmar för att anklaga
regimen Fujimori och ta reda på vilka rättigheter vi hade. Därefter fick vi
hjälp av kongressledamoten Hilaria Supa. I parlamentet krävde hon att offren för
tvångssteriliseringarna skulle kompenseras av staten med hälsovård, både fysisk
som mental.
Supa var ursprungligen ledare för Perus Bondefederation, stridbar ledare
för kvinnoorganisationer i länet Cusco där hon kämpade för indiankvinnornas
rättigheter. Hon blev den första parlamentsledamoten i Peru med andinskt
ursprung som svor kongresseden 2006 på sitt eget språk, quechua. För det kritiserades
hon hårt av Fujimoriledamoten Martha med det föga peruanska efternamnet
Hildenbrandt. I dag är Supa ledamot av det Andinska Parlamentet.
 |
| Martha Hildenbrandt. |
På sin knaggliga spanska fortsätter Demetria sin
berättelse.
– När vi återvände till våra hembyar kom polisen till
våra hem. Utan tvekan låg Fujimoris parti bakom försöket att skrämma oss genom
att de registrerade var och en av oss. Jag var rädd och tänkte för mig själv;
´Fujimori kommer säkert att ställa oss inför rätta. Hur ska jag kunna försvara
mig´? Men Hilaria Supa gav oss mod och sa att vi måste vara organiserade för att
försvara oss.
– Polisen överlämnade en inkallelse från åklagarämbetet till var och en av
oss. Jag tänkte; ´vad har jag nu gett mig in i´? Men Supa sa bara: ”Var inte
rädda. Våra rättigheter måste försvaras med mod”! Efter det har polisen aldrig
besvärat oss mer. För vårt motto har alltid varit; vi ska slåss för våra
rättigheter till det yttersta!
När
offren för tvångssteriliseringarna kommer till sjukhuset se
personalen ner på dem, säger Demetria. De måste vänta på sin tur tills alla
andra har betjänats. Därför hälsar de det nyinrättade institutet Reviesfo,
Register för Offren för Tvångssteriliseringarna välkommen.
Hur ser Demetria och offren på att nästa president i
Peru kan komma att heta Keiko Fujimori, dotter till Alberto Fujimori?
Hennes ögon mörknar ännu mer.
– Om hon vinner valet, vad ska det då bli av oss om
hennes egen far har gjort oss detta ont? Många av mina kamrater är sjuka och
männen säger; ”MUÉRETE”! DÖ!, så jag slipper den här bördan”! berättar hon med
tårar av vrede i ögonen. Hjälp oss att sprida vårt vittnesmål överallt där det
är möjligt. För våra fall har arkiverats tre gånger i Lima. Men vi ger inte
upp, vi fortsätter med all kraft för att rättvisa skipas.
 |
| "I stället för att verkställa tvångssteriliseringar i Huancavelica, varför steriliserade inte din far dig"! frågar denna indiankvinna när Keiko Fujimori, dotter till Alberto Fujimori delar ut valpropaganda in för valet 2016. |
Offrens förening
I snart 20 år har offren varit organiserade i AMAEF, Föreningen för Kvinnor Drabbade
av Tvångssteriliseringen. Livia Pinares är koordinatör för AMAEF och vi träffar
henne en morgon på kontoret för institutet Reviesfo i Cusco. Livia är
sjuksköterska och fick en dag 1997 ett telefonsamtal från den dåvarande
generalsekreteraren i Cuscos Bondefedarion och den personliga vännen Hilaria
Supa. Supa sa att hon hade fått besök av tolv kvinnor som berättade hur de hade
blivit tvångssteriliserade. Sedan den dagen är Livia ett med AMAEF.
– Vi tog kontakt med en kvinnoorganisation i Lima för att rådgöra med den
om hur vi skulle gå tillväga för att få uppmärksamhet kring det lidande
tusentals peruanska kvinnor var utsatta för i samband med
tvångssteriliseringarna.
Så inleddes det organiserade arbetet bland de mest utsatta, misshandlade
och fattiga kvinnor på det peruanska höglandet.
– Vi besökte byar, städer och regioner och fick bekräftat vad de tolv
kvinnorna hade vittnat om. Kvinnorna hade utsatts för det kirurgiska ingreppet
utan att ha gett sin fullmakt.
År 2001 hade organisationen vuxit och var konsoliderad i alla regioner.
– Det året beslöt vi att stämma staten och 12 av kvinnorna gav sig
tillkänna mot omvärlden och det innebar början på förföljelsen under regeringen
Fujimoris andra mandatperiod.
 |
| Livia Pinares samtalar med två kvinnor som anlänt till kontoret för registrering av offren från tvångssteriliseringen 1995-2001. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
När
”Familjeplaneringsprogrammet” inleddes 1995 regerade Alberto
Fujimori med presidentdekret. Han hade genomfört en palatskupp i maj 1992 och
upplöst både kongressen, högsta domstolen och större del av rättsapparaten.
Militären och säkerhetsorganen hade ett avgörande inflytande samtidigt som
Fujimori hade en egen paramilitär grupp, La Colina, som genomförde massakrer
och försvinnanden. Allt i syfte att bekämpa terrorismen, underförstått
gerillarörelserna Sendero Luminoso och MRTA men som riktades mot alla sociala
och politiska protester. Den största landsorganisationens ordförande,
kommunisten och gruvarbetarledaren Pedro Huilca mördades av la Colina.
Just de andinska områdena pekades ut som ”terroristbastioner” och den
fattiga befolkningen som gerillans sociala bas. Därför var rädslan och skräcken
alltid närvarande när de uniformerade dök upp och att ifrågasätta myndigheterna
var detsamma som att vara ”kollaboratör med terroristerna”. Det kunde ge 20 års
fängelse, enligt Fujimoris dekret.
– Vi arbetar i 12 distrikt i fem provinser. Men trots alla rapporter är det
ingen av presidenterna som velat ta tag i frågan på allvar och formulerat en
lösning på problemet. Offren kräver rättvisa, sanning och reparation. Framför
allt vad det gäller deras hälsotillstånd för många av dem har redan avlidit
eller är nära. Andra är bundna till sängen, sjuka och misshandlade.
Livia
berättar om Esperanza Huayama, en kvinna som var gravid i tredje månaden 1996
men trots det steriliserades.
– Por favor!, skrek hon, abortera inte mitt barn. Jag föredrar att dö om ni
tar bort min son, bönfallde hon läkarna. Hennes son föddes senare, sjuk och
undernärd.
Det var minst 100 kvinnor som den dagen behandlades likt djur efter att de
låste kliniken för utomstående. Några kvinnor avled senare, andra övergavs av
sina män, berättar Livia och fortsätter:
– Men där stannar inte tragedin för denna kvinna som födde ett barn. Barnet
blev påkört och avled. Hennes man valde att skilja sig från kvinnan med
argumentet att ”varför ska jag dras med en sjuk hustru som jag ska ödsla pengar
på under hela mitt liv”. Kvinnan överlever i dag som gatuförsäljare, svårt
sjuk.
 |
| "TVÅNGSSTERILISERING ÄR BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN. STÄLL FUJIMORI INFÖR RÄTTA"! |
Ministeriet
för mänskliga rättigheter i den avgående president Ollanta Humalas
regering beslutade i slutet av 2015 att öppna kontor i de regioner och län där
tvångssteriliseringarna hade koncentrats, bland dem länet Cusco. Målet är att
alla offer ska registrera sig. En läkare och psykolog tar emot och gör sin
undersökning av personen för att konstatera att hans anklagelse är adekvat och
inte ihopdiktad.
Men vore det inte lättare att gå in direkt på respektive sjukhus, klinik
för att via sjukhusjournalerna och arkiven konstatera vilka som var läkare,
sjuksköterska och patient, dag och år? Eller finns det fortfarande ansvariga på
strategiska positioner som inte vill att sanningen ska fram, en slags omvänd
skuldbörda? frågar jag Livia.
– Det sista är vad vi misstänker. De vill att allt ska förbli arkiverat
utan att rättvisa skipas. I arkiven står det vem som steriliserades och vem som
utförde den. Men offren ska bevisa att de är offer och inte den ansvarige.
Metoderna
Hur var det möjligt att tvångssterilisera närmare 370.000 peruaner utan
större rubriker i medierna förrän i slutet av de sex åren (1995-2001)? Förutom
offrens egna vittnesmål som kanaliserades via AMAEF, har även
Amnesty International, den peruanska kongressen och delar av den mer oberoende
pressen beskrivit metoderna som apparaten i tjänst hos Fujimoriregimen använde
sig av. Det
handlade om trakasserier, hot och utpressning och följande:
- Ultimatum till nyförlösta mödrar att inte skriva in sitt barn i folkbokföringsregistret.
- Hot om att abortera gravida kvinnor om de inte senare accepterade att låta sig steriliseras.
- Psykologisk påverkan med argument om makens oansvarighet eller ekonomisk framtida osäkerhet för att kvinnan skulle välja den kirurgiska vägen att skydda sig mot en graviditet.
- Hembesök av sjuksköterskor som hotade att ”komma tillbaka med polisen” om kvinnan vägrade att följa med till kliniken.
- Festivaler och kampanjer med målet att övertyga kvinnorna om att den bästa P-metoden var att sterilisera sig framför andra former av familjeplanering.
- ”Ambulansturnén” hem för hem för att ´plocka upp´ kvinnor.
- Ekonomisk ersättning till maken för att han undertecknar fullmakten för att hans fru genomgick en ”frivillig” sterilisering.
- Erbjudande om livsmedel och mediciner som ett sätt att vinna mycket fattiga kvinnor med stora behov.
- Även med fysisk styrka fördes kvinnorna till klinikerna.
”Steriliseringsjägare”
 |
| Alberto Fujimori när han dömdes till 25 års fängelse efter att ha funnits skyldig till flera massakrer. |
Enligt vittnesmål från läkare i länet Piura, betalade Hälsovårdsministeriet
”Steriliseringsjägare” en summa pengar för varje kvinna som fördes till
sjukhuset i provinsen Huancabamba där de blev
steriliserade. Enligt läkaren Rogelio Del Carmen, som var bedövningsläkare 1997
i ett av de största sjukhusen i Piura, steriliserades två kvinnor per dag. Men
den 2 juli samma år kom ett åläggande från doktor Rodolfo Soto Zapata,
direktören på den regionala sjukhusmyndigheten i Piura som beordrade läkarna
att genomföra 250 steriliseringar per dag mellan den 15-18 juli.
Chefen för Amnestys Latinamerikasektion Ericka
Guevara-Rosas, karaktäriserade i ett uttalande tvångssteriliseringen i
Peru som den mest emblematiska på kontinenten.
Skyddade vittnesmål
 |
Robert
Chavez Hurtado.
FOTO: MIRIAM EMANUELSSON |
Framför det allmänna sjukhuset i Cusco finns Institutet REVIESFO,
Registret för Offren för Tvångssteriliseringarna och där träffar vi Robert
Chavez Hurtado, advokat och chef för institutet. Han representerar institutet
inför Justitie- och Människorättsministeriet.
– Beslutet att inrätta institutet togs i november
2015 och började fungera den 28 januari i år i Cusco. Det var det första länet
där arbetet inleddes. Med hjälp av AMAEF, de organiserade offren, har
registreringen tagit fart. Enligt de senaste siffrorna är 414 personer
inskrivna i registret varav åtta är män. Vi vill veta hur många som
steriliserades och varje vittnesmål är skyddat av lagen och är inte offentligt.
Deras vittnesmål genomförs på sitt eget språk, quechua om det behövs.
De som blir
inskrivna och accepterade som offer ges rätt till hälsovård, en social- och
psykologisk hjälp från ”Kvinnoministeriet och utsatt befolkning”.
Om Institutet konstaterar att
kvinnan eller mannen verkligen har tvångssteriliserats, finns möjligheten att då
stämma staten?
– Om det visar sig att så är fallet, är det möjligt att inleda en legal
process (mot staten). Men än är vi inte där. Vi varken forcerar eller
stimulerar (en sådan process). Provinsdomstolen i Lima har redan ett antal
fall. Men jag har ingen kännedom om dem.
Finns det någon gemensam röd tråd i
de vittnesmål från offren som institutet har registrerat?
– Vi har två advokater som tar emot vittnesmålen som datoriseras. Men
eftersom de är konfidentiella
kan jag inte
ge dig ett mer uttömmande svar.
Advokat
Chavez ler lite luttrat när jag ställer frågan om det inte vore enklare att få ett
regeringsbeslut om att sjukhusen och de länsvisa hälsovårdsmyndigheterna ska
öppna sitt arkiv för att i sjukhuslängderna konstatera vilka kvinnor och män som
steriliserades 1995-2001.
– Det finns ett färskt regeringsbeslut som säger att Hälsovårdsministeriet
ska ge fullmakt för att bekräfta eller dementera vittnesmålet från en person
som har kommit till oss och säger att hon/han utsattes för en
tvångssterilisering. Cuscos regionala hälsovårdsmyndighet har ännu inte gett
oss något dokument på de fallen (412 fall) vi hittills har haft.
Även om direktör Chavez väger varje ord på en guldvåg och är ytterst
försiktig i sina uttalanden, handlar det om en motsatt bevisbörda. De cirka
370.000 offren ska först registrera sig hos REVIESFO för att
detta därefter ska kunna begära får ut patientjournalen för den anklagande. Men
det ska ske på hälsovårdsministeriets villkor. Den förkrossande majoriteten av
offren kom också från i första hand avlägsna byar, många utan farbara vägar i
de andinska bergen. Många fick svåra trauman under tiden för steriliseringen
och har under åren försökt överbrygga dessa. Att återigen genomgå den plågsamma
processen att ge sitt vittnesmål är förmodligen en uppgift som få vill genomgå
igen.
 |
| Keiko Fujimori. |
Keiko Fujimori, dotter till Alberto Fujimori, är
favorit på söndag (5 juni, 2016) i den andra valomgången till presidentposten. När hon
kommenterade tvångssteriliseringarna sa hon att ”det fanns en personlig
oansvarighet hos läkarna som inte respekterade sina protokoll”. Hon vidhöll att
hennes far inte beordrade någon tvångssterilisering.
– De som har skadats bör få en kompensation från staten. Men som kvinna
tror jag att vi även har rätten att få information att bestämma när och hur
många barn vi vill ha”. I Peru var det bara tio procent av de närmare 370.000 kvinnor och män som fick den informationen och som frivilligt gick med på att låta sig steriliseras. Resten blev offer.
