AUDIO: https://app.box.com/s/cfw75aycls83swbtgmnd
TEGUCIGALPA
/ 2013-09-28 / FLAMMAN / En 24 timmars generalstrejk utlyst av Perus största
landsorganisation lamslog förra torsdagen stora delar av Peru. Strejken var en
protest mot lönestopp och försämrade levnadsvillkor.
I Lima och flera länshuvudstäder lamslogs all
aktivitet när människorna paralyserade vägar genom barrikader. I spetsen för
protesterna gick landsorganisationen CGTP men även student, kvinno- och
bondeorganisationer gick mangrant ut på gator och torg för att protestera mot
regeringen Ollanta Humalas nyliberala modell, säger Juan José Gorritti, generalsekreterare
i CGTP, när Flamman ringer upp honom.
– Motivet till strejken var kravet till
regeringen att förändra den ekonomiska politiken. Den är tyvärr en fortsättning
på den nyliberala modellen och som till stor del koncentreras på den exporterande
transnationella gruvindustrin. Vi kräver att regeringen uppfyller sina löften
som de gav CGTP och Perus folk innan
valet. Vi gav vårt stöd för den politiken som kallades den ”Stora Förändringen
av Landet”. Men väl vunnen regeringsmakten glömde den snart bort sina löften
och markerade i stället en fortsättning på de tidigare nyliberala regeringarna.
Frysta löner
Som detta inte vore nog, säger Gorritti, har
regeringen lagt fram en rad förslag i kongressen som har försämrat ekonomiska,
sociala och arbetsmarknadslagar som Ollanta Humala hade försäkrat skulle rivas
upp om han kom till makten.
Trots att de transnationella gruvbolagen
inkasserar enorma miljardvinster och att den ekonomiska tillväxten har varit en
av den största i den andinska regionen, beslutade regeringen redan i slutet av
2012 att frysa minimilönerna på 2012 års nivå, som var 750 soles eller 1733 kronor
i månaden.
Levnadsomkostnaderna i Peru är höga och det
folkliga missnöjet har exploderat i flera spontana aktioner över hela landet
under 2013. Men det var först i torsdags förra veckan som tålamodet hos den
organiserade arbetarklassen och olika folkrörelser tog slut och generalstrejken
var ett faktum.
Vinster på lönernas bekostnad
– Löner och pensioner är skamligt låga och
grundar sig på den förre presidenten Fujimoris lönepolitik som utgick från att
öka vinsterna för företagen genom att göra arbetskraften billigare. I stället för att demokratisera
arbetsmarknaden, som Humala lovade, har över tre tusen fackliga ledare och
aktivister avskedats under de två åren med Humala som president. Arbetare inom
den så kallade ”informella sektorn”, och de utgör 70 procent av de anställda i
Peru, har bildat fackföreningar och omedelbart avskedats av arbetsgivarna.
Arbetsmarknadsministeriet sitter med armarna i kors och gör ingenting.
Det är sant att det har skapats fler
arbetstillfällen, tillstår Gorritti. Men det är, som han kallar det ”arbeten
utan rättigheter som sträcker sig över 3-4 månader som betalas med minimilön. Å
andra sidan är många av de vinstrika transnationella gruvbolagen befriade från
att betala skatt till staten. Det är mot denna politik som folk nu reser sig,
varnar Gorritti
Stillahavsalliansen
Förhoppningarna i Latinamerika på Ollanta
Humala var stora vid valrörelsen i början av 2011. För medan kontinenten
integreras och allt mer formeras som ett block för att förändra
styrkeförhållandena mellan Syd och Nord, valde Humala att stanna kvar i den så
kallade Stillahavsalliansen som bildades bara en månad Humala tillträdde som
president. Alliansen utgörs av högerregeringarna från Mexiko, Costa Rica, Panama
Colombia, Peru och Chile.
– De (länderna) karaktäriseras för sin
USA-vänliga och nyliberala tillämpning av ekonomin via frihandelsavtal (TLC,
Cafta) med USA. Peru borde lämna denna allians och i stället förstärka arbetet
med övriga Latinamerika i Unasur eller Celac för att folken i Latinamerika
integreras, summerar CGTP-ledaren.
Dick
Emanuelsson
